Vånda
Nidrike
GENRE Stillsamt jag faller ned
Mot våndans karga klippor
Jag hoppas att ni alla då ber
Ej till Gud, men för en evig vila
En slummer i våndans famn
En vila i fördärvets fristad
En blick uppå fasans anlete
Ty hornen ledsagar mig
Min själ, krossad av apatin
Dömd till att andas gifter
En fylgia förutan frihet
Ingenting, ingenting
En knapp sekund passerar
Och jag möter klipporna
Tomheten härskar åter
Mitt fall, mitt kall, slutet
Begrav mig ej i jordens mull
Strö ej min aska för vinden
Kasta ej min kropp uppå likbål
Ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor
Min själ, krossad av apatin
Dömd till att andas gifter
En fylgia förutan frihet
Ingenting, ingenting
Ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor
Mot våndans karga klippor
Jag hoppas att ni alla då ber
Ej till Gud, men för en evig vila
En slummer i våndans famn
En vila i fördärvets fristad
En blick uppå fasans anlete
Ty hornen ledsagar mig
Min själ, krossad av apatin
Dömd till att andas gifter
En fylgia förutan frihet
Ingenting, ingenting
En knapp sekund passerar
Och jag möter klipporna
Tomheten härskar åter
Mitt fall, mitt kall, slutet
Begrav mig ej i jordens mull
Strö ej min aska för vinden
Kasta ej min kropp uppå likbål
Ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor
Min själ, krossad av apatin
Dömd till att andas gifter
En fylgia förutan frihet
Ingenting, ingenting
Ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor
No comments:
Post a Comment